Nu går jag och dör, hejdå

Jag var nyss ute på en promenad i min ensamhet, och pratade med Lina i telefon.
Och jag är så fruktansvärt mörkrädd så jag bad henne ringa upp mig så att jag skulle slippa gå i mörkret helt tyst.
Och när jag väl hade kommit en bit förbi kyrkan så hör jag ngt bakom mig, jätte svagt och inte högt alls, så jag vänder mig om av en ren reflex och en gubbe kommer cyklandes ganska nära mig, och eftersom att jag är så jävla mörkrädd så blir jag ännu räddare och SKRIKER för full hals, verkligen skriker. Och lina ba: men vad är det?! Och gubben ba: Oj, ursäkta, ursäkta.. där fick man gå och skämmas ända tills gubben inte kunde se mig längre, jag kan lova att t.o.m min mamma skulle kunna förväxla mig med en tomat just vid det tillfället, Åh vad jag skämdes, det var inte sådär "kul-skämmigt" utan det var mer "låt-mig-dö-eller-börja-gråta-skämmigt!"
Jag går aldrig mer ut! Jag tänker isolera mig i mitt rum i all evighet.

Förresten, jag vet att det är skit tåkigt utan bilder, men jag begriper mig inte på hur fan man får in några, och finns det nån god själ där ute som skulle kunna hjälpa mig med min blogg, den ser ut som ett helvete.
God natt!

/J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0