SPÅRLÖST OCH TWILIGHT
jag känner mig som en vandrande snorklump.
eller nej, jag är en vandrande snorklump. inte vidare fräscht va? -nej, det tycker inte jag heller.
jag sitter och tittar på spårlöst där 4 syskon letar efter sin mamma, pappa och ena äldsta systern. nu är det snart slut och dom har hittat systern, men mamman&pappan var döda. jag är så jäkla känslig så jag vill bara gråta när jag ser det, men jag kan inte! jag fattar inte varför. skit jobbigt. jag försökte gråta igår med, men nej.. inte en ynka tår. surt.
becca min söt-propp erbjöd sig att komma med mina skolböcker imorn så att jag inte kommer efter så mycket i skolan. hon är bra söt min lilla sickan.
Nu börjar klockan verkligen närma sig läggdags och mina ögon har varit öppna alldeles för länge i onödan nu känner jag, men det var så bra på tv så jag kunde inte sluta titta. nu längtar jag bara så att jag kan få titta på twilight, det kommer ju lätt bli dagens, så länge som jag har velat sett den.
men karln är ju bra ful, asså! kunde dom inte ha tagit nån snygg?
